Tomoni

 

Hem

Om American Akita

Diplomatics Tina turner

Nalle (blandras)

Zorro (blandras)

Blogg

Gästbok

Stall Kullens Arabstuteri

Länkar

 

 

American Akita

 

 

American Akita är en relativt ny ras. Den godkändes av FCI som egen ras från den 1/1 2000, då hette den Great Japanese Dog. Men från och med 1/1 2006 så heter rasen American Akita, vilket är det rätta namnet eftersom det är en amerikaniserad Akita.

 

För närvarande (2007) finns det drygt 400 st American Akita i Sverige, varav några inte lever inte och några är exporterade.

 

En Am.Akita är en stor, imponerande hund som rör sig med en självsäkerhet som om den trodde att den var störst, bäst och vackrast i denna värld. Och frågar du deras ägare så är de beredda att hålla med! Kanske inte störst... men bäst och vackrast!
Utseendet påminner mer om en björn än om en varg och deras päls är tjock, tät och känns fjädrande när man klappar den.

 

Historia

Från början har American Akita samma historia som den japanska Akita Inu. Rasen har ändvänts som vakthund, jakthund och till hundhetsning. Man har även använt deras päls och ätit deras kött.

 

Akitaliknande hundar har funnits i Japan sedan början på 1100-talet. Akitan var känd som Matagaiinu, en högaktad jägare av japanska kungligheter. Under en period var det bara mäktiga personer som fick äga Akitor, och hundarna bar speciella halsband och koppel för att visa sin ägares status.

 

Akitans popularitet har sedan dess stigit och fallit med de japanska dynastierna. Under 1800-talet hade Akitan blivit populär som kamphund och man blandade in bl.a. Tosa och mastiff för att förbättra kamphundsegenskaperna. Detta hade till följd att Akitan tappade sina ståndöron och sin svansringla. I början av 1900-talet började rasentusiaster att arbeta på att bevara Akitan och 1931 utnämndes rasen till nationalsymbol.

 

Under andra världskriget användes hundpälsar till militärbeklädnad. Polisen beordrade infångande och konfiskering av alla hundar utom de schäfrar som användes för militära ändamål. Några entusiaster försökte kringgå orden genom att korsa sina hundar med schäfrar. När andra världskriget var över hade antalet Akitor minskat drastiskt och fanns i tre distinkta typer: 1) matagiakita, 2) kamphundsakita och 3) schäferakita. Detta skapade mycket förvirrade situation för rasen. Under återuppbyggnadsprocessen av raserna Akitor efter kriget upplevde hunden konqo-qo från dewva-linjen tillfällig men väldigt popularitet. Många Akitor från dewva-linjen som visade drag av mastiff- och schäferpåverkan, fördes med till USA av hemvändande militärer. Akitorna från dewva-linjen var intelligenta, anpassningsbara och de fascinerade uppfödare i USA. Linjen utvecklades av allt fler uppfödare och fick en stor uppvisning i popularitet. Amerikanska Akita klubben grundades 1956 och Amerikanska kennelklubben (AKC) accepterade rasen 1972. Vid denna tid punkt hade dock AKC och JKC (den japanska kennelklubben) ömsesidiga överkommelser för att erkänna varandras stamtavlor och därför stängdes dörren för nya blodslinjer och från Japan. Av denna orsak skilde sig Akitorna i USA avsevärt från dem i Japan, ursprungslandet. De utvecklades som en egen ras i USA men särdrag av typ som var oförändrade sedan 1955. Detta står i skarp kontrast till den japanska typen som var en korsning med matagiakita i syfte att återställa ursprungliga rasen.

 

Storlek och temperament
Am.Akita är en stor och kraftig hund men ser ofta mycket större ut än vad de egentligen är. En hane är mellan 66-71 cm hög och väger 45-55 kg som vuxna, tikar är 61-66 cm hög och väger 35-45 kg.

 

Am.Akita är en lugn och stabil ras, det är inte mycket som imponerar dem. De blir mycket starkt fästa vid familj och vänner men är tämligen ointresserade av främmande. Det är en "tyst" ras, de skäller inte gärna i onödan.

 

Deras vaktinstinkt är stor och bör ej tränas upp.

Jaktinstinkten är också stor och man måste träna mycket för att kunna ha Am.Akita lösa i skog och mark.

 

 

Många Am.Akita har svårt att träffa nya hundar av sitt eget kön, såväl hanar som tikar. Det är sällan en Am.Akita startar ett slagsmål men blir de det minsta utmanade är de snabba på att svara.

 

Värt att nämna är också Am.Akitans goda minne, de glömmer aldrig en oförrätt och kan vänta hur länge som helst på ett bra tillfälle att få ge igen. Så skydda din valp från otrevliga hundar under uppväxten.

 

Snälla hundar av motsatt kön kan dock vara intressanta att leka med, tänk på att Am.Akita har ett tufft och hårdhänt leksätt, mycket tackling, brottning och gnag på ben! Är du mycket hundvan går det bra att ha flera hundar av samma kön hemma.

 

Användningsområden

Som alla andra hundar mår en Am.Akita bäst av att få använda hjärnan för att må bra. Rasen kräver normal aktivering och är något av en allroundhund. Det är en ras som kräver mycket motivation i träningen och lätt kan bli uttråkade. Det går utmärkt att tävla med Am.Akita i både lydnad och agility men man får ingenting gratis, tålamod och uppfinningsrikedom är ett måste!
Spår och sök är annars lämpade grenar för Am.Akita då de har en mycket bra näsa och är man intresserad av tjänstehundar så finns det flera exempel på Am.Akitas som utmärkta bevakningshundar.

 

Att dra pulka eller gå med klövjeväskor passar en ras av denna storlek men de är snarare uthålliga än snabba.

 

Är man intresserad av jakt så så kan man använda Am.Akita som stötande hund och som en utomordentlig eftersökshund.

 

Ras information från SKK hittar du HÄR

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stall Kullens Arabstuteri © 2008 • Privacy Policy • Terms of Use